I onsdags ställdes den före detta inrikesministern i Chile till svars för de övertramp som polisen och militären begick när han i egenskap av högsta instansen beordrade dessa på gatan för att mota bort demonstranterna och deras krav. Han ställdes till svars på två punkter som båda reglerade hans mandat och bemyndigande. Omröstningen i senatorhuset föll mot honom och fann honom skyldig till ansvar i de punkterna som rest mot honom. Han får inte inneha ett statligt ämbete på fem år och är alltså bannad under den tiden.

Igår var det president Sebastian Piñeras tur att stå i fokus för en tala som väckts mot honom i parlamentet. Frågan gällde, i likhet med hans tidigare inrikesminister, huruvida det funnits ansvar om brott mot mänskliga rättigheterna i de beslut han fattat om tillämpning av den lag han ska förvalta. Det är trotts allt han som valde att släppa militärerna på gatan och ge de mandat att agera, likaså är det på presidentens order som polisen fått befogenheter att agera såsom de har gjort. Hans kluvna budskap till folket har varit att han ”beklagar” de offer som återställandet av ordningen har krävt. De flesta dödsoffer kom till som ett direkt resultat av militärprotokollet som tillämpades om undantagstillstånd.

Men i andra sammanhang har presidenten ställt sig bakom ordningsmaktens tillämpning av det protokollet de har tillämpat mot fredliga demonstranter. Detta visar på en oerhörd cynism och på gränsen till aningslöshet, när listan på övergrepp mot de mänskliga rättigheterna fortsätter växa i samband med att demonstrationerna inte tar slut och går snart in på över tre månader av kontinuerliga protester över hela Chile.

Den cynism som presidenten Sebastian Piñera representerar är ett koncentrat av vad högern genom århundraden har visat prov på. Genom att lagstifta som det varit till gagn för alla medborgare, men där det visat sig i det finstilta att lag efter lag gällt under en mängd undantagsparagrafer som i praktiken gjort konstitutionen till ett virrvarr av omoraliska motsägelser.

I gårdagens omröstning i parlamentet, trotts oppositionell övertag, valde några mittenledamöter att följa virrvarret och lade i sin förhandlingskorg ”framtida mottjänster”. Personer som varit i sina uttalande för utredning och uppklarande av de brott mot mänskliga rättigheterna som begåtts under presidentens ledning, valde att rösta till skydd för hans ämbete och därmed fortsatt förtryck på gatorna, samt inget ansvarsställande till mannen som kastade militärerna på gatan och som sade att han stod i krig mot en mäktig och osynlig motståndare. Den motståndare som han pekade ut var alltså hans eget folk.

Parlamentarikerna som valde presidentens sida (bland annat tidigare chilenska ambassadören i Sverige Pepe Auht) gör detta mot bättre vetande och därmed förblir för all framtid en del av den långa listan av svek mot demokratin. En lista som bär namn på dem som under trettio år av demokratisk styre inte gjort annat än bevarat de styrstrukturer som Pinochet gav upphov till i den konstitutionen som han och hans lakejer klubbade fram under hans maktstyre.

Dessa parlamentarikers till synes demokratiska rätt, visar på att Chile står långt ifrån ett demokratiskt styre och kultur, om rättsprinciperna kan vridas och vändas som det gällde brickor i ett maktspel. Det är icke att förringa att det som diskuteras handlar om alla de som mist sin syn i samband med polisens hänsynslösa skjutande; alla de som våldtagits, lemlästats, torteras och inte minst alla de som fått sätta livet till i kampen om rätten till ett värdigt liv. Det är detta man tvistats om vem som bär det direkta ansvaret till.

Frågan som infinner sig är: vad är siffran på hur många som måste dö eller drabbas fysiskt innan moralens bägare rinner över för dessa politiker?

FAKTARUTA
________________________
De som röstade för att inte resa någon åtal mot presidenten var följande politiker:
Miguel Kalisto – Kristdemokrat (Democracia Cristiana)
MatÍas Walker – Kristdemokrat (Democracia Cristiana)
Jorge Sabag – Kristdemokrat (Democracia Cristiana)
Rene Alinco – Kristdemokrat (Democracia Cristiana)
Fernando Meza – Radikala partiet (Partido Radical)
Carlos Jarpa – Radikala partiet (Partido Radical)
Pepe Auth – Radikala Partiet (Partido Radical)


LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here