Bykeraportage 25 november – Santiago de Chile


Våra liv kommer inte att utnyttjas från födseln till döden;
Hjärtan är hungriga,
Som kropparna.
Bröd och rosor!
Bröd och rosor !!

Utdrag ur dikten ”bröd och rosor”
James Oppenheim 1912.
Kvinnors strejk i USA samma år som kom att kallas för just ”bröd och rosor”.


Dagens mobiliseringar hade en annorlunda ton, föranlett av jubileet för den internationella dagen mot genusvåld, som kom att bli ytterligare en demonstration till de som redan pågått runtom i landet sedan nästan 40 dagar. Med kraven om social rättvisa och djupa strukturella förändringar av den chilenska staten.

Den här demonstrationen hålls varje år vid just detta datum, till minne för alla kvinnor som har kränkts eller dödats till följd av könsvåld, våld som inte har varit utanför dessa demonstrationer med två mord bland många andra särskilt brutala mot kvinnor av terrorism av status som utövas från 18 oktober till dags dato i landet.

Film: XiMa

Daniela Carrasco, bättre känd som La Mimo, hittades en morgon den 25 oktober, sju dagar efter att de massiva mobiliseringarna började i landet, hängande från ett staket och bara några centimeter från marken. Hennes kropp visade tydliga bevis på tortyr, med båda trasiga handleder. Förutom allt den ondskan som hon utsatts för medan hon levde, hade hon också våldtagits. Sista gången som hon hade setts vid liv var Daniela i händerna på chilenska specialstyrkornas förvar.

Albertina Martínez, pressfotograf, hittades i sin lägenhet mördad. Hennes kropp visade klara bevis på tortyr. Detta skedde för bara några dagar sedan. Några av hennes tillhörigheter saknades, såsom hennes kamera och hennes dator.

Och så skulle jag kunna fortsätta med listan över de fruktansvärda historierna om dödsfall, inte bara av kvinnor, som vi genomlever just nu.


Vi har uppenbarligen varit under en hycklande mantel som länge har försökt dölja statlig terrorism i något som de envisades kalla för demokrati.



Jag drar mig till minnes ”självmordet” för 3 år sedan av Macarena Valdez i södra Chile, en miljöaktivist eller ”självmordet” av Alejandro Castro fackledare och ledare av mobiliseringen av Quintero, Camilo Catrillancas mord och mobben av poliser kring hans ensamma blåa traktor i ett regnigt mapuche-land.

Alla dessa mord som har varit inledningen till ett systematiskt och hänsynslöst våld, som har avslöjats i de mängder av bilder och vittnesmål som finns om chilensk polis och deras hänsynslösa agerande, under alla dessa dagar med permanenta demonstrationer, där grymheten mot demonstranter är mer än uppenbar och överbevisad.

Genusvåldet, sexvåldet har inte varit undantaget i dessa dagar, när ordningsmakten klätt av kvinnliga demonstranter, tafsat, hotat med strippning, obefogad beröring, våldtäkter och övergrepp av alla slag där kvinnor ansetts vara lätta måltavlor, begärliga krigstroféer för mer än något galet sinne i chilenskt polisuniform. Så har alla de människor som dessa sjuka sinnen ansetts falla utanför deras genusnormer fallit offer för deras sjuka tortyr, där även homosexuella våldtagits i fängelsehålor, under godtyckliga interneringar av den stolta chilenska polisen.

Mot denna kontrast manifesterade olika grupper sin musik, feministiska rörelser och inom ramen för dagen mot könsvåld och oavbrutna manifestationer över hela landet mobiliserades människor under sånger, musik och konst. Ett tåg som gick från framsidan av Konstmuseet till Värdighetstorget i protest mot ojämlikheter mellan könen, våld i hemmet, socialt våld och all slags våld, men framför allt det våldet som just nu utövas av en terroriststat, som gömmer sig i straffrihet och tar tillvara alla knep som makten ger dem, för att begrava sanningen.

Idag har Chile och dess blodtörstiga terroriststat blivit avslöjad och tvingas framträda med sitt riktiga ansikte. Vi är uppenbarligen inte ”det lyckliga exemplet av Eden” (som vår nationalsång markerar), där straffrihet försöker hävda sig över rättvisa. De styrande hade inte räknat med det raseriet som ett ädelt och värdigt folk, som inte är villiga att besegras, dolde i sitt uppvaknande.

För att uppnå social rättvisa och jämlikhet för folket;
för Piñeras och hans chilenska regerings avgång,
kommer folket att fortsätta ta över gatorna, oavsett kostnad.
Må inte livet och blodet för de män och kvinnor som fallit vara förgäves


LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here