av Felipe Saleh i tidningen El Mostrador

Sociala ledare från olika samhällssektorer är överens om att proteströrelsen inte har utarmats och att mobiliseringsintensiteten inte heller kommer att minska. De försäkrar att medborgarnas engagemang kommer att fortsätta tills kraven på strukturella förändringar uppnåtts. Presidentens regeringsombildning hör inte till dessa strukturella förändringar som folket kväver, eftersom det i praktiken inte gjordes någon väsentlig förändringar i sektorer som hälsa, utbildning och transport, där deras ministrar är en del av problemet och inte lösningen. De har ingen legitimitet, säger de sociala ledarna. De framhåller att en tydlig politisk signal från regeringen skulle vara tillkännagivandet om att förutsättningar för en ny konstitution är undanröjda och öppnar borgar för en sådan process.

Sedan upproret i oktober började, över hela Chile, var det politiska slagordet för flera ledare och medborgare på gatan, att regeringen var tvungen att göra en djupgående ombildning. Det representativa ansiktet för denna stora ombildning var Andrés Chadwick som förkroppsligade det medborgartrycket som då hade pågått i mer än en vecka. Men även inom regeringspartiet krävde viktiga namn, som Evelyn Matthei eller Manuel José Ossandón, en betydande förändring i kabinettet. Man var i akutbehov av bevis på social öppenhet och behövde snabbt visa på mer representativa ansikten som kunde belysa en social mångfald.

Men inget av detta hände. Regeringsombildningen gav inte den förväntade effekten och demonstrationerna under följande måndag på Alameda allén, som även innehöll våldshändelser vid flera tunnelbanestationer, var ett kategoriskt negativt svar på ombildningen. Intensiteten i de sociala kraven som uttrycks på gatan verkar därmed inte minska. De sociala ledare bekräftar att proteströrelsen inte kommer att stoppas förrän viktiga förändringar har uppnåtts. Det viktigaste bland dessa krav på förändring och som har skapat enighet, från studenter till arbetare, är att det beredds möjligheter för en ny konstitution, antingen genom den konstituerande församlingen eller genom folkomröstning.

Konstituerande församling är den politiska
signalen folket väntar på…

Skiktad rörelse

Illustrativt är åsikten från gymnasiestudenterna, som var de som startade utbrottet med plankning på tunnelbanestationerna i protest mot höjningen av kollektivbiljetten.

Valentina Miranda, ordförande för den nationella samordnaren för gymnasieelever verkar vara fullständig tydlig i vad som kommer hända nu, när det gäller social mobilisering.

”Jag tror att folk kommer att fortsätta på gatorna, eftersom det här är en revolution, detta är en revolt, det är 46 år sedan den militära diktaturen. Det Chile behöver idag är en systemändring och om vi inte går mot en konstituerande församling, där sociala agenter och de mest utsatta människorna har möjlighet att välja lagar som styr dem, kommer detta inte att stoppas. Om detta inte händer, kommer människor att fortsätta gå ut på gatan och demonstrera för ett rättvisare Chile, ungdomen framför allt, säger Valentina.

Valentina betonar att utbyte av ministrar inte hade någon effekt, om avsikten var att sänka samhällstrycket. ”Även om regeringsombildning skulle kunna tjäna till att lätta på obehaget lite, är det fortfarande detsamma. Sjukvårdsminister ändrades inte och inte heller transportminister byttes ut, utbildningsminister blev kvar. De som varit de som med sina kränkande uttalande visat förakt för de människor som deras politik drabbar. Det är de som fattat respekten för hela Chile.

Ordförande för lärarhögskolan, Mario Aguilar, sammanfaller i fråga om att de genomgripande förändringar finns inte de förslag som regeringen försökt ge sken av. Han påpekar detta är mycket tydligt i frågan om utbildning, där det finns en minister som har blivit starkt ifrågasatt, som har haft en fruktansvärd relation med utbildningsvärlden, inte bara med oss studenter. Men också med universitetsstudenterna, med rektorerna, med kongressen. Hon representerar den hårda linjen genom arrogans. En arrogans som tydligt visat att hon inte är beredd att lyssna, säger Aguilar.

Ombildningen mottogs, enligt Emilia Schneider ordförande för FECH – landsorganisationen för chilenska förenade studenter, inte såsom regeringen förväntade sig. Hon anser att ”Denna Ombildning” är bara kosmetiskt, resten är ett flopp och det finns inga förändringar inom viktiga områden som utbildning, hälsa, transport. Det är därför vi fortsätter att marschera, säger hon.

Mario Aguilar och Nolberto Díaz, vice ordförande för CUT – chilenska LO, bekräftar att det efter mobiliseringen mot La Moneda palatset, på tisdagen, förväntas en generalstrejk som fackförbunden har kallat för denna onsdag.

”Det handlar om att ändra lagarna, ändra minimilönen, ändra pensioner. Och svaret finns på gatan. Poliser skjuter medan studenter och arbetare protesterar. I det här landet finns ingen normalitet. Det finns onormalitet. Titta bara på vad som händer på gatan för att inse katastrofen som Piñera har åstadkommit med sin regering. Mobiliseringarna kommer att fortsätta och vi hoppas på onsdag att genomföra en allmän strejk, säger Nolberto Díaz.

På samma sätt avvisas ministerbyten av den sociala ledaren för Renca (en kommun i stor Santiago) Mario Orellana.

”Jag tror att förändringen inte tar upp något om de krav som ställs på gatan. Endast ett undantag kan vara Andrés Chadwicks avgång och Gonzalo Blumels inträde. Ett starkt kupp av Evopoli i regeringen som kan innebära en förbättring av tonen i dialogen. Men de var mycket skyldiga. Det finns två ministerier som är en del av de starka orsakerna till att rörelsen är på gatan”.

Alla de sociala ledarna som konsulterats håller med om att det inte skedde någon strukturell förändring, därför kommer mobiliseringen att fortsätta. Emilia Schneider betonar att folkets avsky mot det som sker är mycket djupare än byte av några ministrar. Folket går inte längre med på kosmetiska annonser om förändring. ”De senaste demonstrationerna har gjort klart att ingen regeringsombildning kommer att ta hand om social oro. Det handlar om 15 till 20 år av mobilisering mot privatisering av rättigheter som utbildning, hälsa, pensioner och ovärderliga arbetsvillkor. Det som hörs idag från den sociala världen är att detta kan bara lösas med en ny konstitution. Avslutar hon.

(Artikeln är en översättning från tidningen el Mostrador som publicerades den 30 november 2019 av journalisten Felipe Saleh
Länk: https://m.elmostrador.cl/noticias/pais/2019/10/30/una-nueva-constitucion-la-senal-politica-que-espera-el-mundo-social/?fbclid=IwAR2flAoWx3ZfQv_Ts9nC_Bej3CPWsQ9JgAL9ZjFYSB1QnjLaW1aoHn_CV78)

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here