Amnesty Internationals rapport om situationen i Chile presenterat den 21 november 2019
I översättning av Ramón Pérez Cortés

Säkerhetsstyrkorna under kommandot av president Sebastián Piñera – främst armén och Carabineros (den nationella polisen) – begår omfattande attacker och använder onödigt och överdrivet våld med avsikt att skada och straffa befolkningen som demonstrerar. Dessa attacker har hittills lämnat ett dystert resultat på mellan fem döda och tusentals människor torterade, misshandlade eller allvarligt skadade, sade Amnesty International vid en presskonferens den 21 november och i samband med slutet av ett utredningsuppdrag i landet.


”De chilenska säkerhetsstyrkornas avsikt är tydlig: att motverka protesterna genom att skada dem som demonstrerar. Man har inte dragit sig för att använda extrema tortyrmetoder och sexuellt våld mot demonstranter. I stället för att vidta åtgärder för att bekämpa den mycket allvarliga krisen, som berör mänskliga rättigheter, har myndigheterna under ledning av presidenten Sebastián Piñera behållit straffpolitik som metod i mer än en månad och fler människor har sällat sig till det överväldigande antalet av offer, ett antal som fortsätter att öka dag för dag, ” sade Erika Guevara Rosas, direktör för Amnesti International för den amerikanska kontinenten.

”Det kriminella ansvaret för dessa händelser bottnar inte i åtalet mot den som tryckte på avtryckaren. Att garantera rättvisa och icke upprepning av dessa handlingar, innebär att de som bär ledningsansvaret bestraffas. Det är den ledningen som med full kunskap om de brott som begåtts av personer under deras befäl, beordrade eller tolererade dessa brottsliga handlingar dag efter dag. ”


De chilenska säkerhetsstyrkornas avsikt är klar: att skada dem som demonstrerar i syfte att sätta skräck bland demonstranterna. Man har inte dragit sig för ens för att extrema metoder som tortyr och sexuellt våld mot demonstranter.

Erika Guevara Rosas, direktör för Amnesty International för Amerikanska kontinenten


Enligt National Institute of Human Rights (NHRI) har minst fem personer dött i säkerhetsstyrkornas händer och mer än 2.300 har skadats, varav mer än 1400 har skottskador och 220 svåra ögon trauma. Åklagarmyndigheten har dessutom registrerat mer än 1100 klagomål om tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling samt mer än 70 brott av sexuell karaktär som begåtts av säkerhetsstyrkorna. Enligt polisens egna siffror har institutionen inte lidit några förluster, men menar att det finns cirka 1 600 skadade poliser, varav 105 av dem med allvarliga skador.

Demonstrationerna i Chile började i mitten av oktober, efter en höjning av taxan för kollektivtrafiken. Demonstrationerna utvidgades senare till att kräva ett rättvisare samhälle, där staten garanterar rättigheter som hälsa, vatten, utbildning av hög kvalitet och social trygghet, i ett land med extremt ojämlikt välfärdsfördelning.

Amnesty International anser att kränkningarna mot mänskliga rättigheter och brott enligt internationell lag som begåtts av säkerhetsstyrkornas personal inte är isolerade eller sporadiska händelser, utan svarar på ett återkommande mönster som är given för den här typen av brott.  Brott som utförs över hela landet och främst av polisstyrkorna. Den grad av samordning som krävs för att upprätthålla det våldsamma förtrycket av protesterna, i mer än en månad, leder rimligen till att tänka på högsta ledningens ansvar, antingen för att det är högsta ledningen som har beordrat eller tolererat förtrycket. Ytterst måste detta ansvar naturligtvis granskas av en oberoende och opartisk rättslig myndighet.

President Piñeras beslut att släppa armén på gatorna, efter att ha infört undantagstillstånd, fick katastrofala konsekvenser. Både ledningen som beslutade att använda armén för att stävja demonstrationerna genom användning av dödliga vapen, som de officerare som sköt mot människorna som demonstrerade och som orsakade att personer dödades eller skadades allvarligt, måste utredas. Om det finns tillräckligt med bevis mot de ansvariga, ska detta prövas av en oberoende och opartisk domstol.

Under och efter undantagstillståndet har högsta ledningen för polisen, såväl som överordnade i andra befattningar, agerat långt ifrån effektivt i syfte att skapa kontroll för att förhindra eller undertrycka underordnade våldshandlingar hos sin personal. Istället har man tillåtit personalen att fortsätta agera på samma sätt, vilket gör att dimensionen på anmälningar och rapporter om misshandel, tortyr och oåterkalleliga ögonskador mot demonstranter ökat konstant. Att inte förebygga sådana handlingar, när det är en skyldighet hos en myndighet att göra det, är orsak till individuellt kriminellt ansvar enligt internationell rätt.

Hittills har Amnesty International dokumenterat 23 fall av kränkningar av mänskliga rättigheter i regionerna Valparaíso, Tarapacá, Bío-Bío, Antofagasta, Coquimbo, Maule och Araucanía, samt i 11 kommuner i Regionen för Santiagos län, mellan 19 oktober och 11 november. Organisationen har också fått bevis på onödig och överdriven maktanvändning genom mer än 130 audiovisuella och fotografiska fall som blev bedömda som riktiga av experter vid Institutionen för Digital Verifikation, samt egen expertis i bedömning av vapen och ammunition.

Brott mot internationell rättspraxis, allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, avsiktlighet och systematisering

1. Dödlig användning av våld

Amnesty International har kunnat dokumentera fem dödsfall förorsakade av säkerhetsagenter under undantagstillståndet, som president Piñera utlöste den 19 oktober: fyra fall under arméns ansvar och ett fall i polisens händer. Två av dem utfördes med militär beväpning.

Genom bildanalys har Amnesty International  konstaterat att armén använde dödliga vapen oförhindrat mot obeväpnade demonstranter i minst fyra händelser.

Det har kunnat bevisas användningen av halvautomatiska gevär av typ  GALIL ACE och FAMAE SG 540 och halvautomatiska pistoler med skarp ammunition. Det har även identifierats som mest förekommande hos personal från den chilenska säkerhetspolisen (PDI) och poliser att de gjort bruk av sina tjänstevapen. Denna typ av beväpning är förbjuden för skingring av demonstranter, enligt internationella regler.

I ett fall dog Romario Veloz, en 26-årig ecuadoriansk medborgare, efter att en soldat skjutit honom i halsen när han deltog i en liten protestmarsch i staden La Serena. När de demonstrerande anlände till en mindre park, började armén att skjuta urskillningslöst mot de samlade demonstranterna. För närvarande visar hur videodokumentation att Romario vandrade lugnt med händerna i fickorna.

Vid samma tillfälle sårades Rolando Robledo, 41 år, i bröstet av ytterligare ett skott från en soldat. Han tillbringade flera dagar i koma under en svår prognos. Enligt vittnen hjälpte berörda myndigheter inte någon av de skadade och armén sköt återigen mot demonstranterna när de försökte hjälpa de sårade.

I Curicó avled José Miguel Uribe efter att en soldat skjutit honom i bröstet. Minuter tidigare hade 25-åriga José Miguel deltagit i en gataktion som ungdomar i staden hade improviserat för att hindra trafiken, som en form av protest. Militären kom och sköt urskillningslöst mot folket där. Enligt vittnen hjälpte ingen uniformerad person José Miguel, trots att de hade sett hur han kollapsade.

2. Tortyr och misshandel

Ett av de vanligaste sätten att skada demonstranter har varit genom misshandel och i mindre utsträckning tortyr – ett brott enligt internationell rätt. Förutom ett dödsfall av polismissbruk har Amnesty International dokumenterat tre fall av tortyr, inklusive sexuell tortyr.

Döden av 39-åriga Alex Núñez i polisens händer var resultatet av en vild misshandel. Alex korsade en demonstration för att leverera en order i Maipú, Santiago Metropolitan Region, när han mötte tre poliser som kastade honom till marken och sparkade honom hårt i huvudet och bröstkorgen. Han dog dagen efter på grund av konsekvenserna av slag i huvudet.

Hittills har den chilenska åklagarmyndigheten registrerat totalt 16 klagomål om våldtäkt eller sexuellt övergrepp av säkerhetsstyrkor, som i fallet med Josué Maureira, som våldtogs med en käpp medan han var i polisernas förvar. Dessutom skadade flera poliser honom med ett skarpt föremål i låren, slog honom, sparkade och förolämpade honom för hans sexuella läggning.

I ett emblematiskt fall av tortyr och misshandel, slår poliserna brutalt en person vars identitet är reserverad, vilket orsakar oåterkalleligt  synförlust i ett öga, näsbrott, förskjutning av en axel och brott i tre revben resulterar i en lungskada. Tolv tjänstemän attackerade honom när han demonstrerade fredligt med en panna och en sked på torget Ñuñoa i Santiago.

Ett annat fall inträffade i staden Maipo Island i Metropolitan Region, där polisen slog Cristóbal Alexis ”Flen” 30 år. Misshandeln pågick från det ögonblick då han arresterades tills han släpptes timmar senare. Under det första skaderegistret var en polis närvarande som medvetet hindrade läkaren från att grundligt registrera alla skador. Ett beteende som rapporterades till Amnesty International som återkommande praxis i syfte att dölja polisens brott. När Amnesty International intervjuade honom 19 dagar efter händelserna hade ”Flen” fortfarande okulär blödning i både ögon och blåmärken på olika delar av kroppen.

Amnesty International dokumenterade också polisens och soldaternas praxis att köra över eller försöka köra över demonstranter när de promenerar under demonstrationer vid minst nio tillfällen i städerna Colina, Quilpué, Santiago, Viña del Mar och Valparaíso.  Det är under ett sådant agerande som militären dödade genom påkörning Manuel Rebolledo, 23, i staden Talcahuano.

Förutom de dokumenterade fallen verifierade Amnesty International mer än 30 audiovisuella fall som visar att polis och militär har gått bärsärka gång  mot civila utan föranledd orsak eller sund förnuft. Detta våld begicks på samma sätt mot arresterade och personer i utsatta positioner; i syfte att skingra fredliga protester; liksom mot barn och ungdomar i en försvarslös situation i städerna Valparaíso, Santiago, Viña del Mar, Antofagasta och Concepción.

3. Allvarliga skador och potentiellt dödliga vapen

Även om internationell lag kräver att skjutvapen med potentiellt dödlig ammunition (med ammunition som gummiförsett hagelskott) endast undantagsvis får användas; i de fall där en persons liv eller integritet är i fara och på ett sådant sätt att användningen förorsakar så lite skada som möjligt, har Amnesty International registrerat ett ständigt och olämpligt bruk av hagelgevär i samband med protestaktioner.

Förutom ett fall av dödsfall i samband med användning av hagelskott har organisationen dokumenterat 14 fall av skada på fysisk integritet, sju av dem på grund av oåterkalleliga ögonskador, samt har vi kunnat bekräfta nästan 20 polisaktioner genom bildverifiering av denna karaktär. Analysen visar att poliser (och i mindre utsträckning armén) har använt Benelli M3 hagelgevär och Aimguard-ledsagare med potentiellt dödlig ammunition på ett orättfärdigt, generaliserat, okritiskt sätt och i många fall siktandes mot huvudet.

Kevin Gómez, 24, dog den 21 oktober i staden Coquimbo, enligt den medicinska utredningen av en ”bröst och lungskada orsakad av flera projektiler”. Enligt vittnen sköt en militär Kevin utan att förväxla några ord och på nära håll med ett hagelgevär, trots att den unge mannen var obeväpnad.

I ett fall fick en 15-årig tjej flera hagelkulor från en polis som sköt från en polisbil i rörelse medan hon befann sig på en fredlig demonstration i staden Cerrillos i storstadsregionen. Hagelsvärmen träffade hennes vänstra öga, framsidan av huvudet, axeln och halsen.

Vid ett annat tillfälle fick en 24-årig man 18 hagelkulor av ett skott från en polisman, när 24åringen gick ner på en gata i huvudstaden och filmade polisen. I samma video kan man höra hur han klagar på poliserna för att de ska ha angripit en vän till honom, när en officer plötsligt svarar genom att skjuta honom själv men hagelskott på övre delen av kroppen, vilket  orsakar honom skador på både ben, armar, bröst, näsa och ögon, med ett mycket svårt ögontrauma som resultat.

På samma sätt har användningen av tårgas bekräftats vara felaktigt och i oroväckande mängder vid minst 11 händelser, där man skjutit tårgas såväl som på sjukhus, universitet, hem och till och med skolor. Händelser som allvarligt drabbat barn, ungdomar och andra intagna som krävt särskild vård. Skjutning av tårgasgranater mot människor på nära håll och genom användningen av granatkastare som Penn Arms L137-3 har lett till allvarliga skador, bland dessa allvarliga ögonskador.

Natalia Aravena, 24, blev beskjuten av en officer från polisen som avlossade utan varning av en tårgasgranat som träffade hennes högra öga medan hon demonstrerade fredligt. Natalia är en av de dussintals människor som har drabbats av allvarliga ögonskador på grund av skott från en tårgasgranat skjuten direkt mot kroppen eller på grund av vattenkanon i manifestationssammanhang.

Det har också identifierats användningen av rökgranater med extremt höga halter av giftiga gaser och som är utformade för användning i samband med väpnade konflikter. Och därmed helt olämpliga för användning i samband med  demonstrationer. Detta skedde den 14 november i Temuco, när medicinsk- och räddningspersonal attackerades med vattenkanon och rökgranat medan de hjälpte skadade människor.

Begränsning av arbetet för personal ur mänskliga rättigheter

Under den månaden av kris i Chile har otaliga rörelser och organisationer för mänskliga rättigheter tagit hand om skadade människor, säkerställt arresterade människors rättigheter och mående, samt följt upp ärenden vid rättsliga organ.

Emellertid har myndigheterna vid upprepade gånger hindrat arbetet för advokater, mänskliga rättighetsförsvarare och sjukvårdspersonal, genom att försvåra närvaro och tillträde till polisstationer eller sjukhus. Något som dokumenterades i samband det offentliga akutsjukhuset ”Posta Central”, mellan den 21: e och 22 oktober personal från NHRI (chilenska institutet för mänskliga rättigheter) nekades tillträde av polisen, trots att där behandlades dussintals personer som fallit offer för polisens brutalitet. På samma gång har Amnesty International fått kännedom om fall av sjukvårdspersonal som misshandlats eller skjutits med hagelskott medan de utövade förstahjälpen, samt aktivister och försvarare som blivit hotade i samband med att de utför sitt arbete.


Situationen i Chile kan inte fortsätta så här. Myndigheterna måste se till att människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället kan utföra sitt arbete fritt, utan press eller hot om vedergällning

Ana Piquer, verkställande direktör för Amnesty International Chile


Det är just detta som hände NHRI-tjänstemannen Jorge Ortiz den 29 oktober, när han fick mottag sex hagelkulor, medan han utförde sina observationsuppgifter vid en demonstration som ägde rum på ett av Santiagos torg, tillsammans med andra medlemmar i hans team. Även om all personal för mänskliga rättigheter bar institutionens gula uniform och med tanke på att polisen känner väl till den identifikation, sköt en av officerarna Jorge utan någon anledning och lämnade honom utan hjälp.

”Situationen i Chile kan inte fortsätta så här. Myndigheterna måste se till att människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället kan fortsätta att utföra sitt arbete fritt, utan press, hot eller vedergällning, ”sa Ana Piquer, verkställande direktör för Amnesty International Chile.

”Tyvärr är överträdelserna som har inträffat under denna kris inte nya och Amnesty International vid upprepade gånger lyft upp denna anklagelse mot myndigheter och resten av det chilenska civilsamhället under de senaste åren. Denna tragiska sida i Chiles historia måste fungera en gång för alla som exempel och motiv till förändring och reformer av institutioner och strukturer såsom samhället kräver, till exempel förändring av polismyndigheten eller garanti för sociala rättigheter. ”

Baserat på denna utredning ger Amnesty International följande preliminära rekommendationer:

1. Ansvariga myndigheter måste snarast upphöra med förtrycket och ge säkerhetsstyrkorna exakta order om maximal begränsning i användningen av våld, som endast kan tillämpas på ett progressivt, proportionerligt och differentierat sätt, i enlighet med standarderna för internationell tillämpning i ärendet. Myndigheterna måste också vara mycket eftertryckliga när det gäller exceptionell användning av dödliga vapen och de som betraktas som potentiellt dödliga, så att de aldrig används i samband med skingrande av demonstranter eller som ett sätt att avskräcka. De ska tillgripas i begränsad tid och form, samt inför ett tydligt och uppenbart hot om liv och integritet för de som har till uppdrag att upprätthålla lag och ordning.

2. Rättsväsendeorganen måste utreda befälets ansvar vid kränkningar av mänskliga rättigheter och brott enligt internationell rätt som begåtts i samband med denna kris hos armén och polisen, i enlighet med det chilenska rättssystemet och internationella normer.

3. 3. Myndigheterna måste se till att befolkningens berättigade krav uppfylls. De nödvändiga lagstiftnings- och allmänpolitiska reformerna måste genomföras brådskande för att effektivt garantera ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter för alla människor, utan diskriminering och med särskild uppmärksamhet på människor i en större situation med brist på skydd, samt säkerställa en deltagande och inkluderande process mot en ny konstitution som skyddar och främjar alla mänskliga rättigheter.

4. Myndigheterna måste genomföra en seriös och grundlig reform av polisen. Detta inkluderar en översyn av dess regelverk i syfte att omvandla institutionen för att säkerställa att alla dess åtgärder genomförs i enlighet med mänskliga rättigheter och att institutionen har strikta kontroll- och mekanismer som tillförsäkrar ansvar och skyldigheter


Källa: Amnesty International 2019
Länk: https://www.amnesty.org/es/latest/news/2019/11/chile-responsable-politica-deliberada-para-danar-manifestantes/


LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here