Av Arturo Alejandro Muñoz
I översättning av Tamara Mejias Urquiza

Ett inte särskilt muntert nederlag

Det verkar som att historien denna gång inte utföll på det sätt som etablissemanget hade velat. Humbugen blev lika kortlivad som en flyktig gas, eftersom folket redan tio timmar efter den skamliga showen som utspelats av de förödande politiska gillena återvände till gatorna och de sociala medierna fylldes återigen med kritik och klagomål.


Högerledarna – i sällskap av sina sedvanliga betjänter i den så kallade ”oppositionen” – aktiverade omedelbart mediemaskineriet för att dyka upp i TV-kanalerna och predika om det magnifika i överenskommelsen som undertecknats av partistugorna i det politiska duopolet.

I ärlighetens namn har högern skäl att uppvisa glädje och stolthet, eftersom de lyckades vända på ett krossande och förnedrande nederlag (vilket var att se miljoner chilenare på gatorna, protesterandes mot regeringen och systemet), och förvandla den till en politisk seger. När allt kommer omkring är namnbytet från Konstituerande Församling till Konstituerande Konvention, samt upprättandet av en kvorum på två tredjedelar (66% av rösterna) för att fastställa var och en av paragraferna i den framtida Konstitutionen och att införa en frivillig folkomröstning i april 2020 – för att avgöra om den Konstituerande Konventionen skall vara blandad (med 50% parlamentariker) eller ej – är alla frågor som var för sig bevisar hur försåtligt scenariot för den nya Konstitutionen blev. Det är utan tvekan en seger för den unkna pinochetismen som fortfarande upprätthåller kontrollen över landet via paragraferna i Bajonettkonstitutionen.

Det är mycket svårt att hävda att det inte finns ett förhållande mellan regering och opposition som ”till varje pris” försöker upprätthålla det nuvarande näringspolitiska systemet, stöttat av en Magna Carta född ur totalitarismen och försvarad med näbbar och klor av överordnade och betjänter som svär att de älskar demokratin. Det är duopolet som fortfarande råder och agerar i gemenskap för att främja intressen som inte precis är folkets.

Men där är de… lyckliga, belåtna och fulla med pengar, predikandes om de fantastiska fördelarna medförda av den outsägliga överenskommelsen som uppnåtts en tidig fredag morgon, och som de har utklätt i mycket passande utstyrsel som de kallar ”folkets seger”… och som de säljer som om det vore årets nyhet.

De som köper denna intrig i tron att det verkligen innebär en folklig framgång att ha uppnått den glömmer bort (eller kanske ignorerar) att utöver de två tredjedelarna och den frivilliga rösten i den inledande folkomröstningen, så behövs det en seger nästa april 2020 för alternativet Konstituerande Convention (följaktligen, Konstituerande Församling) och sedan, med ännu större anledning, att i konstitutionsdiskussionen fastställa de paragrafer som möjliggör inte bara de förändringar som anmodats utan även de som säkerställer social rättvisa samt likhet inför staten och lagen.

Och som vi redan vet kommer ovanstående att kräva ytterligare en röst utöver de två tredjedelarna, men det bör också påpekas att högern och sina betjänter inom Kristdemokraterna (PDC) och de Socialdemokratiska Radikalerna (PRSD), tillika Demokratipartiet (PPD) och Socialistiska Partiet (PS), kommer att satsa allt på att få ett högt antal delegater valda i oktober 2020, för att på så sätt kunna styra loppet för utformningen och överenskommelsen för den nya Konstitutionen. Vägen är lång och stenig. Det var allmänt känt. Olyckligtvis tror vissa chilenare – som vill se en verklig förändring samt uppfyllandet av folkets begäran under dessa veckor av mobiliseringar och protester – blint på vad som sägs och visas på informationsmedia inom ”slödderpressen” och även på diktuppläsningarna genomförda av ledarna i partistugorna som signerade den avskyvärda överenskommelsen. Befolkningens krav förblir otillfredsställda och det som tidigare varit ett vilt föl kallat Ny Konstitution försöks tämjas och sadlas precis av de som orsakat det sociala utbrottet och hat mot folket. Övergången till en ny Magna Carta skulle tack vare ”fredsavtalet” på så vis kunna hamna i händerna på de som minst borde delta i den. Låt oss påpeka att precis som brottslingen inte bestraffar sig själv, censurerar sig inte den korrupta.

Folket lyckades öppna en kanal till en historisk process och bör inte marginaliseras från denna av parasitiska politiker.

Det vore absurt, och ett inte särskilt muntert nederlag.”


©2019 Politika | diarioelect.politika@gmail.com

Not: Camilo Catrillanca var en mapuche bonde som sköts oprovocerat av chilensk polis, när han färdades med sin traktor och en femtonårsgammal medföljare. Ett år efter mordet har inga poliser fälls för dådet. Mordet skedde på mapucheland i södra Chile 2018.


LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here